Tankar uppstår inte alltid i prydliga meningar. Medvetandeströmmen är en berättarteknik som försöker återge det kontinuerliga, associativa flödet av en karaktärs mentala upplevelse. Sinnesintryck, minnen, halvformade idéer och plötsliga uppmärksamhetsförskjutningar presenteras med minimal inblandning från en berättare. James Joyce, Virginia Woolf och William Faulkner är bland de författare som oftast förknippas med metoden.

Tekniken kan skapa passager som känns omedelbara och psykologiskt autentiska. Den kan också utmana läsare, som måste följa förändringar utan de vanliga vägmärkena i konventionell berättarröst. Interpunktion kan minskas eller ändras; syntax kan spegla sinnets språng. Målet är inte kaos utan en annan sorts ordning – ordningen i levt medvetande snarare än i polerad rapportering.

Medvetandeströmmen är särskilt lämpad för att utforska inre väsen, minne och nuets tryck på det förflutna. När den hanteras skickligt utvidgar den fiktionens resurser och ger tillgång till erfarenhetslager som mer traditionella metoder lämnar implicita. Den är fortfarande en av de viktigaste innovationerna inom modernistisk litteratur.