Personifiering är tillskrivningen av mänskliga egenskaper, handlingar eller känslor till icke-mänskliga ting – djur, föremål, naturkrafter eller abstraktioner. Det får den icke-mänskliga världen att tala och agera i mänskliga termer.

”Vinden viskade”, ”rättvisan är blind” och ”staden sover aldrig” är exempel på personifiering. Poeter använder den för att skapa levande bilder och utforska relationerna mellan mänskligt medvetande och omvärlden. Fabler och allegorier förlitar sig systematiskt på den. I vardagligt tal är personifiering vanlig och ofta knappt märkbar.

Personifiering skiljer sig från antropomorfism huvudsakligen i grad och sammanhang; den förra är en bildlig uttrycksform, den senare ofta en bredare tillskrivning av mänskliga egenskaper till djur eller gudar. Effektiv personifiering känns naturlig i sitt sammanhang; påtvingad personifiering drar uppmärksamhet till sig själv som ett verktyg. Figuren kan vara lekfull, högtidlig eller oroande beroende på vad som personifieras och hur.

När något som inte är mänskligt beskrivs som om det vore det, är figuren personifiering.