Drar man ut en slutsten ur en båge faller hela strukturen. Samma logik gäller inom ekologi. En slutstensart har en oproportionerligt stor effekt på sitt ekosystem i förhållande till dess förekomst. Robert Paine myntade termen 1969 efter att ha studerat sjöstjärnor på Stillahavskusten. När han tog bort den rovlystna sjöstjärnan Pisaster från experimentområden tog musslor över berget och trängde ut havstulpaner, alger och andra arter. Sjöstjärnan var inte den talrikaste organismen. Det var den som höll ihop systemet.

Nyckelarter förekommer i olika former. Rovdjur reglerar växtätande populationer, vilket skyddar vegetationen. Vargar i Yellowstone förändrade älgars beteende och tillät pil och asp att återhämta sig. Ekosystemingenjörer, som bävrar och präriehundar, modifierar landskapet fysiskt och skapar livsmiljöer för andra. Mutualister, som fikonträd som föder dussintals djurarter, spelar en annan nyckelroll. Om man tar bort dem sprider sig effekterna genom näringsväven.

Exempel

• Havsuttrar: kontrollerar sjöborrar och skyddar kelpskogar.
• Vargar: reglerar älg- och hjortpopulationer.
• Bävrar: bygger våtmarker som hyser många arter.
• Fikonträd: ger frukt åt djur året runt.

Keystone-arter är inte alltid de mest karismatiska eller de mest förekommande. Ibland är den tystaste organismen den som allt annat är beroende av.