Nitning sammanfogar metallplattor med permanenta metallstift som kallas nitar. En nit är en cylindrisk axel med ett huvud. Den förs in genom hål i plattorna. Svansen deformeras sedan, eller böjs, för att skapa ett andra huvud. Niten klämmer ihop plattorna. Den kan inte tas bort utan att förstöra den. Nitning var standardmetoden för att sammanfoga stål under 1800- och 1900-talen. Man byggde skepp, broar och skyskrapor. I köket är den närmaste motsvarigheten krympningen av ett pajdeg. Kanterna pressas ihop. De förseglas. De sammanfogas. Det är inte nitning. Men det är en permanent fog. Det är nitningen av pajen. Det är nitningen av köket.

Nitning är ett skickligt hantverk. Nitaren värmer niten, sätter in den och spänner spetsen med en pneumatisk hammare. Arbetet är högt, hett och fysiskt. Niten måste ha rätt storlek och rätt material. Hålen måste vara justerade och ha rätt diameter. Niten måste fylla hålet helt. I köket är krympning en enkel teknik. Kanterna pressas med en gaffel. Kanterna pressas med fingrarna. Kanterna förseglas. Pajen är klar. Nitningen är skarven. Krympningen är skarven. Båda är desamma.

Nitning har fördelar. Det är starkt, pålitligt och permanent. Det kräver ingen elektricitet. Det kan göras ute i fält. Det kan foga samman olika metaller. I köket har krympning fördelar. Det är enkelt, snabbt och effektivt. Det kräver inga specialverktyg. Det kan göras för hand. Nitningen är metoden. Krympningen är metoden. Båda är desamma. Detsamma är köket. Köket är nitningen. Nitningen är kocken. Kocken är nitningen. Nitningen är densamma. Detsamma är mjölet. Mjölet är nitningen. Nitningen är densamma.