Cement är ett bindemedel. Det hårdnar när det blandas med vatten och håller ihop material. Det är inte betong. Betong är cement plus ballast plus vatten. Cement är det pulver som får betong att fungera. Den vanligaste cementen är portlandcement, som tillverkas genom att kalksten och lera värms upp i en ugn till cirka 1 450 grader Celsius. Den resulterande klinkern mals med gips för att tillverka pulvret. När vatten tillsätts genomgår cementen en kemisk reaktion som kallas hydrering. Det bildar kristaller som sammanfogas och hårdnar.

Cement finns i flera typer. Typ I är för allmänt bruk. Typ II har måttlig sulfatbeständighet. Typ III har hög tidig hållfasthet och används när betong måste få hållfasthet snabbt. Typ IV har låg hydratiseringsvärme och används i massbetong. Typ V är sulfatbeständig och används i marina miljöer. Blandcement kombinerar portlandcement med flygaska, slagg eller kiseldioxid för att förbättra prestandan och minska koldioxidutsläppen.

Cementproduktion är en viktig källa till koldioxid. Ugnsreaktionen frigör koldioxid från kalkstenen, och bränslet som används för att värma upp ugnen släpper ut mer. Cement står för cirka 8 procent av de globala koldioxidutsläppen. Industrin arbetar med alternativ med lägre koldioxidutsläpp, inklusive koldioxidavskiljning, alternativa bränslen och nya kemiska metoder. Cement är avgörande för modernt byggande. Det är också ett klimatproblem. De två fakta står i konflikt.