Två scener utspelar sig samtidigt. En bomb tickar i ett rum. En detektiv springer nerför en korridor i ett annat. Filmen klipper fram och tillbaka mellan dem. Det är korsklippning, även kallad parallell redigering. Det växlar mellan två eller flera scener som utspelar sig samtidigt. Det skapar spänning, drar kopplingar och bygger momentum. Det är en av de äldsta och mest effektiva redigeringsteknikerna.

DW Griffith banade väg för korsklippning i början av 1900-talet. I The Birth of a Nation klipper han mellan en familj instängd i en stuga och Ku Klux Klan som rider till deras undsättning. Tekniken har använts sedan dess. I The Silence of the Lambs bygger korsklippningen mellan Clarice och Buffalo Bill en outhärdlig spänning. I Inception skapar korsklippningen mellan flera drömnivåer en komplex, lager-på-lager-klimax. I The Godfather skapar korsklippningen mellan ett dop och en serie mord en av de mest berömda sekvenserna i filmhistorien.

Korsklippning handlar inte bara om samtidighet. Det handlar om mening. Sammanställningen av två scener kan skapa en jämförelse, en kontrast eller en ironi. En scen av rikedom kan klippas mot en scen av fattigdom. En scen av våld kan klippas mot en scen av fred. Klippningen skapar en relation som ingen av scenerna har på egen hand.