En kupol är ett halvklotformat tak som omsluter ett utrymme utan inre stöd. Det är en av de mest effektiva strukturella formerna inom arkitekturen. En kupol bär laster i kompression och fördelar dem jämnt runt sin bas. Det är därför forntida byggare kunde spänna över stora utrymmen med sten och tegel långt innan stål existerade.

Pantheon i Rom, färdigställd omkring år 126 e.Kr., är fortfarande världens största kupol av oarmerad betong. Dess kassettaklädda interiör och centrala ögonlock har inspirerat arkitekter i århundraden. Senare kupoler – Hagia Sofia, Florens domkyrka, Peterskyrkan och Kapitolium – tog formen ytterligare ett steg framåt.

Moderna kupoler använder stål, armerad betong och till och med uppblåst tyg. Geodetiska kupoler, populariserade av Buckminster Fuller, fördelar krafter genom ett nätverk av trianglar. De är lätta och starka, även om de kan vara svåra att väderbeständiga.

Kupoler är inte bara tak. De skapar en inre volym som känns helig, medborgerlig eller helt enkelt storslagen. Själva formen bär mening.