Ökenspridning är den process genom vilken bördig mark i torra, halvtorra och torra, subfuktiga regioner blir öken, vilket förlorar biologisk produktivitet och vegetationstäcke. Det drivs av en kombination av klimatvariationer – särskilt torka – och mänskliga aktiviteter, inklusive överbetning, avskogning, ohållbar bevattning och överodling. Termen fick framträdande plats under Sahel-torkan på 1960- och 1970-talen, och FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning (UNCCD) antogs 1994. Ökenspridning påverkar ungefär en tredjedel av jordens landyta och hotar miljontals människors försörjning, särskilt i Afrika, Centralasien och Mellanöstern. Konsekvenserna inkluderar jorderosion, försaltning, förlust av biologisk mångfald, minskad livsmedelsproduktion och migration. Motåtgärder inkluderar terrassering, vindskydd, jordbruksskogsbruk, roterande bete, vattenutvinning och initiativet Great Green Wall i Sahel. Restaureringsinsatser syftar till att återställa förstörd mark, binda koldioxid och stödja hållbara försörjningsmöjligheter på landsbygden.