Molaritet är det vanligaste sättet att uttrycka koncentration inom kemi. Det är antalet mol löst ämne per liter lösning. Enheten är mol per liter, förkortat M. En 1 M lösning av natriumklorid innehåller en mol NaCl löst i tillräckligt med vatten för att göra en liter lösning. Molaritet är temperaturberoende eftersom volymen av en lösning förändras med temperaturen.

För att framställa en lösning med en given molaritet väger man upp det lösta ämnet, löser upp det i mindre än den slutliga volymen lösningsmedel och tillsätter sedan lösningsmedel tills den slutliga volymen uppnås. Volymen mäts efter att det lösta ämnet har lösts upp, inte innan. Det beror på att det lösta ämnet upptar volym och kan ändra den totala volymen. För exakt arbete används en mätkolv.

Molaritet används inom stökiometri, titrering och reaktionskinetik. Det gör det möjligt för kemister att beräkna hur mycket av en reaktant som behövs för att reagera med en given volym lösning. Utspädningsekvationen, M1V1 = M2V2, relaterar molariteten och volymen av en lösning före och efter utspädning. Den används för att framställa arbetslösningar från stamlösningar.

Andra koncentrationsenheter finns. Molalitet är mol löst ämne per kilogram lösningsmedel, vilket är temperaturoberoende. Massprocent är massan av löst ämne dividerad med lösningens massa. Miljondelar används för spårkoncentrationer. Varje enhet har sina tillämpningar. Molaritet är bekväm för reaktioner i lösning.