Realtidsstrategispel sätter spelarna i ett kontinuerligt beslutsfattande läge. Till skillnad från turbaserade titlar där alla väntar på sin tur, håller ett RTS klockan igång. Arméer rör sig, resurser samlas och baser expanderar medan motståndaren gör detsamma på andra sidan kartan.

Genren tog form i början av 1990-talet med titlar som krävde snabbt tänkande och multitasking. Spelare börjar vanligtvis med en handfull arbetare, samlar mineraler eller trä, bygger byggnader och tränar stridsenheter. Seger kommer ofta från överlägsen ekonomi, smart enhetssammansättning eller en vältajmad attack som överraskar fienden.

Moderna RTS-titlar belönar fortfarande kartkontroll och scouting. En bra spelare skiftar ständigt uppmärksamhet mellan produktion, armépositionering och expansion till nya resursnoder. De bästa matcherna känns som ett höghastighetsschackspel som spelas med stridsvagnar, drakar eller utomjordiska svärmar istället för pjäser på ett bräde.

• Kontinuerlig handling snarare än alternerande vändningar
• Resursinsamling och basbyggande som kärnloopar
• Fokus på multitasking och snabb anpassning