Återlösning är den fullbordade handlingen att köpa tillbaka. I kristen språkbruk betecknar det både den historiska händelsen Kristi död och uppståndelse och den fortsatta tillämpningen av den händelsen på individuella liv och på världen.

Nya testamentets författare använder sig av den äldre hebreiska bildspråket om släktingen-återlösaren och Israels befrielse från Egypten. De lägger till språkbruket om lösen och slaveri: människor säljs under synden; Kristus betalar priset som befriar dem. Paulus kan tala om de troende som köpta med ett pris; Uppenbarelseboken framställer de återlösta som de som är köpta åt Gud från varje stam och nation. Kostnaden är inte abstrakt. Det är Sonens liv.

Senare teologi utarbetade implikationerna. Vissa traditioner betonar straffsubstitution – Kristus som bär det straff som rättvisan krävde. Andra betonar Christus Victor – Kristus som besegrar ondskans makter. Ytterligare andra framhäver korsets moraliska inflytande, dess kraft att väcka kärlek och ånger. De flesta klassiska berättelser håller ihop dessa trådar snarare än att välja en uteslutande.

Återlösning framställs aldrig som automatisk. Tro, omvändelse och dop markerar inträdet i den återlösta gemenskapen, och de fulla effekterna väntar på den slutliga uppståndelsen. Fram till dess lever de återlösta mellan det som redan är och det som ännu inte är, och smakar frihet samtidigt som de fortfarande kämpar med den gamla ordningen.