Medvetandet anländer utan tillkännagivande. Ena stunden är världen helt enkelt där – ljus på en vägg, tyngden av en stol, det svaga ljudet av trafik – och i nästa stund registrerar något att det registreras. Medvetandet namnger den registreringen, det faktum att upplevelsen sker överhuvudtaget snarare än att förbli mörk och tom.

Filosofer har i århundraden diskuterat vad det är gjort av. Vissa behandlar det som en grundläggande egenskap i universum, andra som en framväxande egenskap hos vissa komplexa system, ytterligare andra som en sorts illusion genererad av hjärnans hektiska bokföring. Det svåra problemet, som David Chalmers formulerade det, är att förklara varför fysiska processer borde åtföljas av något inre liv överhuvudtaget. Varför känns det som att neuroner avfyras?

Vardagsmedvetandet är inte enhetligt. Det växlar mellan fokuserad uppmärksamhet, dagdrömmar, skarp smärta och det svaga halvljuset av att just vakna. Sömn och anestesi visar att det kan stängas av; vissa läkemedel och meditativa tillstånd visar att det kan töjas ut eller färgas på oväntade sätt. Djur presenterar ytterligare ett mysterium: de flesta forskare accepterar nu att däggdjur och fåglar har någon form av det, men gränserna förblir omtvistade.

• Fenomenalt medvetande är den råa känslan av upplevelse.
• Åtkomstmedvetenhet är tillgängligheten av information för rapportering och kontroll.
• Självmedvetenhet ger känslan av att upplevelsen tillhör ett fortlöpande subjekt.

Oavsett dess yttersta natur är medvetandet det villkor under vilket någonting alls spelar roll för oss.