Luktsinne, eller olfaktion, är det sinne som upptäcker luftburna kemiska molekyler. Det bidrar till smaken av mat, varnar för fara och framkallar starka känslomässiga och självbiografiska minnen.

Luktämnen binder till receptorer på cilier i luktreceptorneuroner högt upp i näshålan. Människor har flera hundra olika receptortyper; varje lukt kodas av ett aktiveringsmönster över receptorpopulationen. Signaler färdas via luktnerven till luktbulben och sedan till kortikala och limbiska områden, inklusive regioner involverade i känslor och minne. Till skillnad från andra sinnen har luktsinne en relativt direkt väg till dessa strukturer, vilket bidrar till att förklara den livfulla luktframkallade återgivningen.

Känsligheten varierar kraftigt mellan individer och minskar med ålder och vissa sjukdomar. Anpassningen till konstanta lukter sker snabb. Kulturell erfarenhet och inlärning formar vilka dofter som bedöms som behagliga eller obehagliga. Även om mänsklig luktsinne ofta underskattas, är det fortfarande tillräckligt akut för att stödja urskiljning av ett enormt antal luktegenskaper.

En enda molekyl i luften kan utlösa igenkänning, känslor och minne på en och samma gång.