På det konventionella politiska spektrumet förespråkar vänstern större social och ekonomisk jämlikhet, mer omfattande offentliga försörjningssystem och snabbare reformer av traditionella hierarkier. Det exakta innehållet varierar beroende på land och era, men inriktningen mot jämlikhet och förändring är fortfarande tydlig.

Vänsterpartier och rörelser har historiskt sett förespråkat arbetsrättigheter, utökade välfärdsstater, medborgerliga rättigheter för marginaliserade grupper och begränsningar av marknadsmakt. De sträcker sig från socialdemokrater som accepterar reglerad kapitalism till demokratiska socialister och, längre ut, revolutionära traditioner. Interna debatter om strategi och renhet är vanliga.

Vänsterns valframgångar beror ofta på att man bildar koalitioner över klass, region och identitet. Kritiker anklagar vänstern för att underskatta ekonomiska incitament och kulturell kontinuitet; anhängare svarar att oåtgärdad ojämlikhet och utestängning undergräver både rättvisa och stabilitet. Gränsen mellan mittenvänstern och den mer yttre vänstern förändras med de politiska omständigheterna.

Vänsterpolitiken är fortfarande ett viktigt verktyg för krav på att fördelningen av resurser och erkännande ska göras mer jämlik.