Tabula rasa är teorin att sinnet är ett oskrivet papper vid födseln. All kunskap kommer från erfarenhet. Det finns inga medfödda idéer. Sinnet är tomt tills sinnena fyller det. Termen är latin för skrapad tavla. Den användes i antikens Rom för en tom vaxtavla. John Locke populariserade idén på 1600-talet.

Locke argumenterade mot medfödda idéer. Han sa att sinnet är vitt papper, tomt på alla tecken. Erfarenheten skriver på det. Sensationen tillhandahåller materialet. Reflektionen organiserar dem. Kunskap byggs ur erfarenhet. Ingenting är medfött. Teorin är empiristisk. Den står i kontrast till rationalismen, som menar att vissa idéer är medfödda.

Implikationer av Tabula rasa

• All kunskap kommer från erfarenhet.
• Det finns inga medfödda idéer.
• Natur kontra omvårdnad: omvårdnad dominerar.
• Utbildning och miljö formar sinnet.
• Mänsklig potential är obegränsad.

Tabula rasa är kontroversiell. Modern vetenskap visar att hjärnan inte är tom. Den har medfödda strukturer. Den har fördomar. Den har predispositioner. Språkinlärning, till exempel, verkar kräva medfödda förmågor. Noam Chomsky argumenterade för en universell grammatik. Det motsäger tabula rasa. Men Lockes idé var radikal. Den utmanade idén att kungar föds överlägsna. Den utmanade idén att kunskap är fast. Den sa att vem som helst kan lära sig vad som helst. Det är demokratiskt. Det är också optimistiskt. Debatten mellan arv och fostran fortsätter. Sinnet är inte ett oskrivet papper. Men det är inte heller helt förprogrammerat. Erfarenhet spelar roll. Medfödda strukturer spelar roll. Sanningen finns mittemellan. Tabula rasa är en extrem. Det är inte hela sanningen. Men det är en kraftfull idé.