En halmgubbe är en felslutning som förvränger en motståndares argument. Man ställer upp en svag version av argumentet och slår ner det. Halmgubben är lätt att besegra. Det verkliga argumentet är det inte. Halmgubben undviker den verkliga frågan. Det är en förvrängning. Det är ett billigt trick.

Felslutet är vanligt i debatter. En person argumenterar för vapenkontroll. Motståndaren säger att de vill ta bort alla vapen. Det är inte argumentet. Det är en halmgubbe. Motståndaren attackerar halmgubben. Det verkliga argumentet ignoreras. Publiken blir vilseledd.

Exempel på halmgubbar

• Ni vill minska militärutgifterna. Så ni vill lämna landet försvarslöst.
• Du stöder miljöreglering. Så du vill förstöra ekonomin.
• Du är för valfrihet. Så du vill döda spädbarn.
• Du kritiserar presidenten. Så du hatar Amerika.
• Ni vill reformera sjukvården. Så ni vill ha socialism.

Stråmannen är en relevansvillkor. Den attackerar en ståndpunkt som motståndaren inte har. Botemedlet är att fråga: är det vad motståndaren faktiskt sa? Om inte, är det en halmman. Stråmannen är förförisk eftersom den är enkel. Du behöver inte engagera dig i det verkliga argumentet. Du bygger bara en fågelskrämma och slår ner den. Publiken jublar. Men ingenting är bevisat. Det verkliga argumentet kvarstår. Det måste tas upp. Stråmannen är en distraktion. Det är en oärlig taktik. Den försvagar debatten. Den förhindrar förståelse. De bästa debattörerna attackerar den starkaste versionen av motståndarens argument. Det är stålmannen. Stråmannen är dess motsats. Det är en villkorsfullhet. Den bör undvikas.