Havsvatten som sipprar in i den porösa bergarten i mittoceaniska åsar värms upp av underliggande magma och stiger igen, och kommer ut från havsbotten som hydrotermiska källor. Den utgående vätskan kan överstiga 400 °C och är full av lösta metaller och reducerade kemiska föreningar.

När den heta vätskan blandas med kallt havsvatten i omgivningen, fälls mineraler ut, vilket bildar skorstenar och högar. Den kemiska energin i vätskan stöder täta mikrobiella samhällen som utgör basen för unika näringsvävar som stöder rörmaskar, musslor, räkor och andra specialiserade djur. Öppningar förekommer i alla hav och i en rad tektoniska miljöer, från snabbt spridande åsar till bakbågsbassänger.

Upptäckten av öppningar 1977 förändrade biologins förståelse av de energikällor som kan upprätthålla komplexa ekosystem. Öppningar bidrar också till havets kemiska budget och har föreslagits som möjliga platser för livets uppkomst. De är efemära; enskilda öppningsfält kan bara vara årtionden till århundraden innan värmekällan rör sig vidare.

Att utforska ett nytt ventilationsfält rankas fortfarande bland de mest spännande ögonblicken inom djuphavsforskning.