Från och med 1300-talet vände sig konstnärer och forskare i italienska städer och sedan över hela Europa mot den klassiska antiken med förnyad intensitet. Renässansen var en kulturell och intellektuell rörelse som präglades av humanism, konstnärlig innovation och ett självsäkert engagemang i den materiella världen.

Måleri, skulptur och arkitektur uppnådde ny naturalism och teknisk mästerskap. Humanistisk utbildning betonade klassiska språk och moralfilosofi. Vetenskaplig observation och politiskt tänkande blomstrade också i samma miljö. Rörelsen sammanföll med återupprättandet av antika texter, uppfinningen av tryckkonsten och de tidiga utlandsresorna.

Senare historiker debatterade hur skarp brytningen med medeltiden egentligen var. Regionala renässanser skilde sig åt i tidpunkt och betoning. Perioden lämnade ändå ett bestående ideal av kultiverad individualitet och konstnärlig excellens som formade den europeiska självförståelsen i århundraden.

• Kulturrörelse som började i 1300-talets Italien
• Betonade klassiskt lärande och konstnärlig naturalism
• Spridda över Europa med lokala variationer
• Kopplat till humanism, tryckkonst och utforskning