Ozonnedbrytning är uttunningen av jordens ozonskikt. Det orsakas av mänskligt framställda kemikalier, främst klorfluorkolväten och haloner. Dessa föreningar stiger till stratosfären, där ultraviolett strålning bryter isär dem och frigör klor- och bromatomer. En enda kloratom kan förstöra tusentals ozonmolekyler innan den lämnar stratosfären.

Resultatet blir att mer ultraviolett strålning når ytan. Det ökar hudcancer, grå starr och immunsuppression hos människor. Det skadar grödor, marin fytoplankton och andra organismer. Det antarktiska ozonhålet, som upptäcktes 1985, chockade världen. Som värst täckte det ett område större än Antarktis.

Svaret var snabbt och effektivt. Montrealprotokollet från 1987 fasade ut ozonnedbrytande kemikalier. Det är ett av de mest framgångsrika miljöavtalen i historien. Ozonskiktet återhämtar sig långsamt. Fullständig återhämtning förväntas senast 2060-talet. Lärdomen är att samordnade globala åtgärder kan lösa miljöproblem när vetenskapen är tydlig och alternativen finns.

Huvudbovarna

• Klorfluorkolväten
• Haloner
• Koltetraklorid
• Metylkloroform
• Klorfluorkolväten