En ode är en lyrisk dikt i förhöjd stil som tar upp ett visst ämne med lovord, meditation eller passionerad reflektion. Den är vanligtvis mer formell och ihållande än en enkel sång.

Klassiska oder var offentliga och ceremoniella; den romantiska oden blev ett verktyg för personlig meditation över natur, konst eller dödlighet – Keats oder är de främsta engelska exemplen. Formen kan följa ett strikt strofmönster eller anta en lösare struktur. Det som förblir konstant är känslan av allvarligt tilltal: poeten vänder sig mot ett objekt, en person eller en abstrakt kvalitet och upprätthåller en hög nivå av uppmärksamhet och känsla.

Oder innehåller ofta en apostrof – ett direkt tilltal till ämnet – och en tankegång som fördjupar eller komplicerar den inledande impulsen. De kan hylla, beklaga eller ifrågasätta. Den upphöjda diktionen som en gång definierade oden har mildrats av moderna utövare, men ambitionen att ge ett ämne dess fulla lyriska tillbörliga karaktär kvarstår.

En dikt som vänder sig till sitt ämne med formell intensitet och ihållande reflektion är en ode.