En karaktär talar länge medan andra lyssnar eller medan publiken lyssnar. En monolog är ett utdraget tal. I drama kan det avslöja inre tankar, föra handlingen framåt eller visa retorisk skicklighet. Till skillnad från en monolog riktar sig en monolog vanligtvis till andra karaktärer på scenen, även om skillnaden inte alltid är stel.

Effektiva monologer balanserar information med karaktär. Talet måste låta som något som just den här personen skulle säga under dessa specifika omständigheter. Långa sträckor av ren utläggning kan kännas artificiella; de bästa monologerna uppstår ur konflikt, begär eller behovet av att övertyga. I film och tv kan kameran röra sig nära, vilket förvandlar monologen till ett intimt ögonblick av uppenbarelse.

Skådespelare värdesätter välskrivna monologer som möjligheter att visa på omfång och djup. Författare använder dem för att sakta ner tempot, fördjupa psykologiska insikter eller leverera ett tematiskt uttalande med kraft. Oavsett om det är formellt eller konversationellt placerar monologen en enda röst i centrum för uppmärksamheten och ber publiken att följa dess tanke- och känslomässiga vändningar.