Exposition är introduktionen av bakgrundsinformation som publiken behöver för att förstå berättelsen. Den täcker miljö, tidigare händelser, relationer mellan karaktärer och allt annat som inte omedelbart kan visas.

I en pjäs eller roman kan utläggningen uppta de inledande scenerna eller distribueras genom dialog, tillbakablickar och berättelsesammanfattningar. Utmaningen är att förmedla nödvändiga fakta utan att bromsa momentumet eller låta artificiell. "Som du vet, Bob"-dialog är det klassiska misslyckandetillvägagångssättet. Skickliga författare integrerar utläggning i handling och konflikt så att publiken lär sig samtidigt som de förblir engagerade.

Exposition skiljer sig från den efterföljande handlingen. Dess uppgift är att orientera; när publiken väl är orienterad kan berättelsen utveckla sina komplikationer. I mediares öppningar fördröjer man den fullständiga expositionen och litar på att publiken ska pussla ihop bakgrunden allt eftersom handlingen utspelar sig. Båda metoderna kan fungera när informationen kommer fram just i det ögonblick den blir relevant.

Den del av berättelsen som besvarar frågan ”vad behöver jag veta innan de riktiga problemen börjar?” är utläggningen.