En anmärkning är en kort anmärkning som görs av en karaktär i en pjäs och som är avsedd att höras av publiken men inte av de andra karaktärerna på scenen. Den skapar en privat kanal mellan talaren och åskådarna.

Shakespeares skurkar anförtror sig ofta sina planer i sidosekvenser, vilket låter publiken dela med sig av kunskap som de andra karaktärerna saknar. Metoden kan vara både komisk och olycksbådande; en karaktär kan kommentera ironiskt handlingen medan resten av ensemblen förblir omedveten. Iscensättningskonventioner signalerar vanligtvis sidosekvensen genom en vändning mot publiken, en volymförändring eller ett tillfälligt frysande av de andra skådespelarna.

Asides skiljer sig från monologer i längd och i den fortsatta närvaron av andra karaktärer. De är snabba, spetsiga och beroende av den teaterfiktion som de andra personerna på scenen helt enkelt inte hör. När konventionen accepteras fördjupar asidesen den dramatiska ironin och drar publiken in i en samverkan med talaren.

En karaktär lutar sig mot publiken, säger några förtroliga ord, och resten av scenen låtsas att de inte märker det. Det är en parantes.