Att säga något mer än en gång kan fästa det i minnet eller ge det ny tyngd. Upprepning är den avsiktliga återanvändningen av ord, fraser, ljud eller strukturer. I poesi skapar det rytm och betoning; i retorik bygger det intensitet; i prosa kan det understryka ett tema eller producera en hypnotisk effekt. Metoden är enkel i konceptet men oändligt variabel i tillämpning.

All upprepning är inte stilistisk. En del är oavsiktlig eller klumpig. Effektiv upprepning är avsiktlig: det upprepade elementet får kraft eller ändrar betydelse något med varje återkommande återkomst. Anaforer, refräng och allitteration är specialiserade former av upprepning. Även återkomsten av ett motiv över ett långt verk är en sorts strukturell upprepning.

Läsare och lyssnare reagerar på mönster. Upprepning utnyttjar den responsen. När den används för mycket blir den tråkig; när den kalibreras blir den ett av de mest pålitliga verktygen för att göra språk minnesvärt och känslomässigt resonant. Att lära sig lägga märke till upprepning är en del av att lära sig läsa med fokus på hantverket.