En kranbild flyttar kameran genom luften. Kameran är monterad på en stor mekanisk arm, kallad en kran eller en jib. Armen kan höjas, sänkas, svänga och rotera, vilket ger bilden en svepande, flytande rörelse. Kranen kan lyfta kameran högt över en scen och sedan svepa ner till ögonhöjd. Den kan följa en karaktär över ett rum eller avslöja ett vidsträckt landskap. Det är ett av de mest dramatiska verktygen inom filmfotografi.

Tranbilden används ofta för att etablera tagningar, avslöjanden och avslutningar. I Borta med vinden reser sig en kran över en tågstation fylld med sårade soldater, vilket avslöjar omfattningen av blodbadet. I Touch of Evil är öppningsbilden en lång krantagning som följer en bil genom en gränsstad. I The Shawshank Redemption reser sig en kran över fängelsegården när Andy lyfter armarna i regnet. Tranbilden kan vara vacker, men den måste tjäna berättelsen. En tranbild som drar uppmärksamhet till sig själv kan dra publiken ur filmen.

Kranar finns i många storlekar. En liten jibb kan manövreras av en person. En stor teknokran kan sträcka sig flera meter och röra sig i hög hastighet. Tagningen kräver planering, repetition och samordning. Kameraoperatören, kranföraren och regissören måste arbeta tillsammans. När det fungerar blir krantagningen oförglömlig.