En kemisk reaktion i en bägare antingen frigör eller absorberar värme. Systemets värmeinnehåll vid konstant tryck kallas entalpi, betecknad med H. Det är en tillståndsfunktion, vilket betyder att den endast beror på systemets aktuella tillstånd, inte på den väg som tas för att nå dit. Förändringen i entalpi, delta H, är den värme som absorberas eller frigörs under en reaktion vid konstant tryck. Ett negativt delta H betyder att reaktionen är exoterm. Ett positivt delta H betyder att den är endoterm.

Entalpi mäts i joule eller kilojoule per mol. Den rapporteras vanligtvis som standardentalpiförändringen, delta H°, som mäts under standardförhållanden: 1 atmosfärs tryck och en specificerad temperatur, vanligtvis 298 Kelvin. Standardbildningsentalpin är entalpiförändringen när en mol av en förening bildas från dess element i deras standardtillstånd. Den definieras som noll för element i deras standardtillstånd.

Entalpiförändringar kan beräknas med hjälp av Hess lag, som säger att den totala entalpiförändringen för en reaktion är summan av entalpiförändringarna för varje steg, oavsett reaktionsväg. Detta gör det möjligt för kemister att beräkna entalpiförändringar för reaktioner som är svåra att mäta direkt. Bindningsenergier kan också användas för att uppskatta entalpiförändringar, även om värdena är medelvärden och mindre exakta.

Entalpi är central inom termokemin. Den avgör om en reaktion är exoterm eller endoterm, hur mycket värme som frigörs eller absorberas och hur mycket energi som är tillgänglig för arbete. Den används inom industrin för att designa reaktorer, optimera bränsleeffektiviteten och hantera värmeöverföring.