När en bil svänger färdas ytterhjulen längre än innerhjulen. Om båda var låsta till samma axel skulle en av dem behöva slira. Differentialen löser det problemet. Det är ett växelsystem som gör att drivhjulen kan rotera med olika hastigheter samtidigt som kraften överförs från motorn.

Den enklaste differentialen använder en uppsättning koniska kugghjul. Ringhjulet vrider bäraren, som håller pinjongdreven. Dessa pinjonger griper in i sidodrev som är anslutna till axelaxlarna. När båda hjulen roterar med samma hastighet roterar inte pinjongerna. När ett hjul saktar ner roterar pinjongerna, vilket gör att det andra hjulet kan öka hastigheten. Medelhastigheten för de två hjulen förblir densamma.

Öppna differentialer fungerar bra på torra vägar men har en svaghet. Om ett hjul tappar greppet spinner det och det andra hjulet får inget vridmoment. Det är därför terrängfordon och prestandabilar använder differentialer med begränsad slirning, som överför vridmoment till det hjul som har grepp. Låsbara differentialer går längre och låser båda hjulen tillsammans för maximalt grepp.

Fyrhjulsdrift och fyrhjulsdrift använder differentialer fram, bak och ibland i mitten. Mittdifferentialen hanterar hastighetsskillnaden mellan fram- och bakaxlarna. Elektroniska system kan nu bromsa ett spinnande hjul och skicka vridmoment till de andra, vilket minskar behovet av mekaniska bromsar.