Luminositet är den totala mängd energi en stjärna utstrålar per tidsenhet. Det är en inneboende egenskap, oberoende av avstånd. Solens luminositet är ungefär 3,8 gånger 10 upphöjt till 26 watt. Det är standardenheten som astronomer använder, kallad solens luminositet.

Ljusstyrkan beror på en stjärnas storlek och temperatur. En stor, het stjärna är mycket mer ljusstark än en liten, kall. Förhållandet är ungefär proportionellt mot kvadraten på radien gånger temperaturens fjärde potens. Det är därför en röd superjätte som Betelgeuse, som är kall men enorm, överglänser en het vit dvärg med en faktor miljontals.

Luminositet är inte detsamma som ljusstyrka. Ljusstyrka är hur mycket ljus som når oss, och den beror på avståndet. En lysande stjärna långt borta kan verka svag. En svag stjärna i närheten kan verka ljusstark. Astronomer använder den inversa kvadratlagen för att omvandla mellan de två. Fördubblas avståndet, och den synbara ljusstyrkan minskar med en faktor fyra.

Att mäta ljusstyrka är avgörande för att förstå stjärnor. Det visar hur snabbt de förbränner bränsle, hur länge de kommer att leva och hur de kommer att dö. Det är också nyckeln till den kosmiska avståndsstegen, för om du känner till en stjärnas verkliga ljusstyrka kan du beräkna dess avstånd.