Den kosmiska mikrovågsbakgrunden, eller CMB, är det äldsta ljuset i universum. Det släpptes ut ungefär 380 000 år efter Big Bang, då universum svalnade tillräckligt för att elektroner och protoner skulle kunna slås samman till neutralt väte. Innan dess kunde ljus inte färdas fritt. Efter det kunde det. Det ljuset har färdats sedan dess, uttänjt av universums expansion till mikrovågsvåglängder.

CMB är anmärkningsvärt jämn. Dess temperatur är 2,725 Kelvin, med små fluktuationer på några hundratusendelar. Dessa fluktuationer är fröet till allt vi ser idag: galaxer, stjärnhopar och superhopar. De markerar regioner som var något tätare än genomsnittet, där gravitationen så småningom drog samman materia.

CMB upptäcktes av en slump 1964. Arno Penzias och Robert Wilson försökte minska brus i en radioantenn och fann en ihållande signal som kom från alla håll. De hade hittat efterglöden från Big Bang. Upptäckten gav dem Nobelpriset.

Satelliter som COBE, WMAP och Planck har kartlagt CMB i utsökt detalj. Deras data fastställer universums ålder, sammansättning och geometri. Det är den enskilt viktigaste observationen inom modern kosmologi.