En bikupa är där en bikoloni lever. Vilda kolonier häckar i ihåliga träd, klippsprickor eller vägghåligheter. Tama bikupor är lådor som är byggda för att öppnas, inspekteras och skördas utan att förstöra kolonin.

Traditionella bikupor, som vävda skeppar och lercylindrar, tvingade biodlare att döda bina för att få honungen. Den rörliga bikupan, patenterad av Lorenzo Langstroth 1852, ändrade på det. Ramar hänger med ett exakt mellanrum, biutrymmet, som bina lämnar öppet istället för att fylla med propolis. En biodlare kan lyfta ut en ram, kontrollera om det finns sjukdomar och skjuta tillbaka den med minimal störning.

Delar av en modern bikupa

• Bottenbräda och ingångsreducerare
• Yngelkammare där drottningen lägger sig
• Supers för honungsförvaring, staplade ovanför
• Ramar med vaxfundament som bina drar ut

Inuti håller arbetarna yngeln vid cirka 35°C, fläktar på sommaren och klungar ihop sig på vintern. En stark koloni kan rymma 60 000 bin under högsäsong och producera 30 kilogram överskottshonung under ett bra år.