Patos är den övertygande vädjan till publikens känslor. Aristoteles listade det bland de tre primära retorikens former, tillsammans med etos och logos.

En talare eller författare som använder patos försöker framkalla medlidande, ilska, rädsla, stolthet eller andra känslor som kommer att få publiken att rikta sig mot en viss slutsats eller handling. Livfulla berättelser, laddade bilder och direkta riktlinjer för publikens värderingar är vanliga tekniker. Patos är kraftfullt och potentiellt manipulativt; etisk övertalning kombinerar det med trovärdig karaktär och sunt resonemang snarare än att enbart förlita sig på känslor.

I litteraturen hänvisar patos till den egenskap som framkallar ömma eller sorgsna känslor hos läsaren – till exempel en lidande karaktärs svåra situation. Överdriven eller oförtjänt patos blir sentimentalitet. Effektiv patos känns förankrad i situationen och respektfull mot publikens förmåga att känna utan att bli tvingad.

Det element av övertalning eller konst som berör hjärtat är patos.