Socialisering är processen att lära sig samhällets normer och värderingar. Det är hur en nyfödd blir en social varelse. Det sker genom interaktion med familj, jämnåriga, skolor, media och institutioner. Det är livslångt, inte bara barndomen.

Primär socialisering sker i tidig barndom, oftast i familjen. Sekundär socialisering sker senare, genom skolor, arbetsplatser och jämnåriga. Resocialisering sker när någon kommer in i en ny miljö som kräver att man avlär sig gamla normer, som militären eller ett fängelse.

Socialiseringens agenter

• Familj: språk, grundläggande värderingar, känslomässiga band
• Skolor: disciplin, akademisk kunskap, medborgerliga normer
• Kamrater: identitet, tillhörighet, sociala färdigheter
• Media: könsroller, konsumtionsvanor, politiska åsikter
• Religion: moraliska ramverk och gemenskap

Socialisering är inte hjärntvätt. Människor är inte passiva. De tolkar, motsätter sig och anpassar det de lär sig. Men utan socialisering kan en person inte fungera i samhället. Vilda barn, som uppfostras utan mänsklig kontakt, utvecklar aldrig språk eller sociala färdigheter fullt ut.