En dag i veckan är avsatt från vanligt arbete för vila och tillbedjan. Den dagen är sabbaten. Denna sedvänja har sitt ursprung i den bibliska skapelseberättelsen och budet från Exodus.

Den judiska sabbaten börjar vid solnedgången på fredagen och fortsätter till kvällen på lördagen. Den inkluderar gudstjänst i synagoga, familjemåltider och avhållsamhet från en mängd olika kreativa arbeten. Kristna traditioner flyttade den primära gudstjänstdagen till söndagen för att hedra uppståndelsen, samtidigt som de behåller principen om rytmisk vila. Andra religioner upprätthåller analoga veckovisa eller periodiska pauser.

Sabbaten motstår kravet på konstant produktivitet. Den skapar utrymme för relationer, reflektion och glädje i den skapade världen. Moderna ekonomiska påtryckningar urholkar denna sedvänja, men många fortsätter att skydda den som en veckovis fristad. Sabbaten förblir ett konkret uttryck för tilliten till att världen inte är beroende av ständig mänsklig ansträngning.

En gång i veckan förklaras tiden själv helig.