En person tilltalar det gudomliga med ord av lovprisning, bön, tacksägelse eller bekännelse. Detta tilltal är bön. Det är den mest utbredda och personliga av alla religiösa handlingar.

Bön kan vara formell och liturgisk eller spontan och privat. Positioner inkluderar knäböjning, stående, utmattning och sittande. Vissa traditioner betonar fasta texter; andra uppmuntrar till fritt uttryck. Förbön för andra, klagan och tyst kontemplation faller alla inom intervallet. Tron på att det gudomliga hör och svarar ligger till grund för praktiken.

Psykologiska fördelar med regelbunden bön är dokumenterade, men religiösa utövare värdesätter det främst som en relation snarare än en teknik. Torra perioder och obesvarade böner prövar uthållighet. Gemenskaper lär barn att be och omger de döende med bön. I bön blir gränsen mellan det mänskliga och det transcendenta tillfälligt genomtränglig.

Den enklaste bönen är fortfarande en handling att nå bortom jaget.