En negativ bedömning av en person enbart baserad på grupptillhörighet, som formas utan tillräckliga bevis eller erfarenhet, utgör fördomar. Det är en attityd, ofta åtföljd av starka känslor, som kan existera oberoende av diskriminerande beteende.

Fördomar bygger på stereotyper, upplevda hot mellan grupper och social inlärning. De kan vara explicita och erkända eller implicita och aktiveras automatiskt. Sociala identitetsprocesser gör att det känns naturligt att gynna ingruppen och nedvärdera utgrupper. Historiska och ekonomiska förhållanden förstärker eller dämpar specifika fördomar.

Kontakt under förhållanden av lika status, gemensamma mål och institutionellt stöd kan minska fördomar. Utbildning som humaniserar utgruppsmedlemmar och uppmuntrar till perspektivtagande hjälper också. Juridiska och normativa förändringar förändrar uttrycket för fördomar även när privata attityder förändras långsammare. Fördomar är fortfarande ett av de mest grundligt studerade och socialt betydelsefulla ämnena inom socialpsykologin.

• Förutfattad negativ utvärdering av en grupp
• Kan vara explicit eller implicit
• Drivs av stereotyper och dynamik mellan grupper
• Reducerbar genom kontakt och perspektivtagande