Emotionell intelligens är förmågan att uppfatta, förstå, hantera och använda känslor effektivt. Den inkluderar både bearbetningen av sina egna känslor och den korrekta läsningen av andras känslor.

Konceptet fick stor uppmärksamhet genom arbetet av psykologer som Peter Salovey, John Mayer och Daniel Goleman. Kärnkomponenter inkluderar vanligtvis emotionell perception, förmågan att använda känslor för att underlätta tänkande, förståelse av emotionellt språk och utveckling, samt reglering av känslor hos sig själv och i relationer. Personer med hög emotionell intelligens tenderar att navigera i sociala situationer smidigare, återhämta sig från motgångar lättare och upprätthålla mer tillfredsställande relationer.

Mätning är fortfarande omdebatterat. Självrapporteringsformulär fångar uppfattningar om ens förmågor; prestationsbaserade tester ber respondenterna att identifiera känslor i ansikten eller scenarier. Båda metoderna har visat kopplingar till verkliga resultat, även om styrkan i dessa kopplingar varierar. Utbildningsprogram syftar till att förbättra specifika färdigheter som att känna igen mikrouttryck eller öva kognitiv omvärdering.

Emotionell intelligens ersätter inte kognitiv förmåga. Den kompletterar den genom att hantera den affektiva information som ren intellekt ofta misshanterar.