En polygraf är en maskin som registrerar flera fysiologiska kanaler – vanligtvis hjärtfrekvens, blodtryck, andning och hudkonduktans – medan en person svarar på frågor. Den används ofta i försök att upptäcka bedrägeri.

Antagandet är att lögn producerar mätbara tecken på upphetsning som skiljer sig från de svar som ges när man talar sanning. I praktiken registrerar instrumentet upphetsning, inte lögnen i sig. Oskyldiga personer kan visa starka reaktioner på grund av ångest över situationen; skyldiga personer kan förbli lugna om de är övade eller känslomässigt oreagerande. Kontrollfrågor och skyldig-kännedom-tekniker försöker förbättra diskrimineringen, men felfrekvensen förblir betydande.

De flesta vetenskapliga granskningar drar slutsatsen att polygrafbevis inte är tillräckligt tillförlitliga för användning i rättssalen. Maskinen fortsätter att användas i vissa arbetsmarknadskontroller och utredningssammanhang, där konsekvenserna av fel vägs annorlunda. Nyare metoder som direkt undersöker hjärnaktivitet är under utredning men har ännu inte ersatt den traditionella polygrafen.

Polygrafen mäter kroppsliga reaktioner. Att dra slutsatser om sanning eller falskhet från dessa reaktioner är fortfarande ett osäkert steg.