Igenkänning är förmågan att identifiera information man stött på tidigare när den presenteras igen. Flervalsfrågor är beroende av igenkänning. Detsamma gäller känslan av förtrogenhet när man ser ett ansikte i en folkmassa och vet att man har träffat personen förut, även om namnet går en förbi.

Eftersom rätt objekt tillhandahålls bland distraktorer är igenkänning i allmänhet lättare än obehindrad återkallelse. Skillnaden är tillräckligt stor för att människor ofta känner igen material som de inte kan producera spontant. Dualprocessteorier föreslår att igenkänning kan baseras antingen på ett levande minne av den ursprungliga episoden eller på en mer automatisk känsla av förtrogenhet.

Falskt igenkännande inträffar när ett nytt föremål känns bekant eftersom det delar egenskaper med studerat material. Deese-Roediger-McDermott-paradigmet producerar höga frekvenser av falskt igenkännande för kritiska beten som aldrig presenterades. Sådana fel avslöjar att igenkänning inte är en ren avläsning av lagrade spår.

• Identifiering av tidigare inlärt material
• Enklare än fri återkallelse
• Stöds av minne eller förtrogenhet
• Sårbar för falsklarm

Måttet är fortfarande centralt i både laboratorieminnesforskning och vardagliga situationer som ögonvittnesidentifiering.