Operant betingning är inlärning där beteendet stärks eller försvagas av dess konsekvenser. Handlingar följt av förstärkning blir mer sannolika; handlingar följt av bestraffning blir mindre sannolika.

Metoden utvecklades systematiskt av BF Skinner, och byggde på Thorndikes effektlag. Förstärkning kan vara positiv (genom att lägga till en önskvärd stimulus) eller negativ (genom att ta bort en aversiv stimulus). Bestraffning kan innebära att lägga till en aversiv stimulus eller ta bort en önskvärd. Förstärkningsscheman – kontinuerliga eller intermittenta, fasta eller variabla, förhållande eller intervall – påverkar kraftigt beteendets hastighet och ihållighet.

Operanta principer förklarar ett brett spektrum av mänskligt och djurs beteende, från enkla vanor till komplexa färdigheter. De tillämpas inom utbildning, beteendeterapi, djurträning och organisationsledning. Till skillnad från klassisk betingning, som länkar samman två stimuli, kopplar operant betingning en organisms egna handlingar med de resultat dessa handlingar producerar.

Beteende som fungerar upprepas. Beteende som inte fungerar försvinner. Det är kärnan i operant betingning.