Hippocampus är en krökt struktur i den mediala temporalloben som är avgörande för bildandet av nya explicita minnen. Utan den försvinner det förflutna bortom några minuter i stort sett.

Den berömda patienten HM, vars hippocampus opererades bort för att kontrollera epilepsi, behöll gamla minnen och förmågan att lära sig nya motoriska färdigheter, men kunde inte bilda nya bestående minnen av fakta eller händelser. Denna dissociation etablerade hippocampus som avgörande för deklarativt minne samtidigt som andra minnessystem lämnades intakta. Strukturen är också involverad i rumslig navigering; celler i den avfyras när ett djur befinner sig på vissa platser, vilket bidrar till den kognitiva kartan.

Hippocampus är sårbar för stress, hypoxi och de tidiga stadierna av Alzheimers sjukdom. Dess neuroner är fortfarande kapabla till begränsad neurogenes i vuxen ålder, ett fynd som har väckt intensivt forskningsintresse. Minneskonsolidering verkar innebära en gradvis överföring av beroende från hippocampus till neokortikala nätverk, så att äldre minnen kan överleva skador på hippocampus.

Nya episoder och fakta passerar genom hippocampus på väg till bestående lagring. När den porten skadas avbryts den pågående livsregistreringen.