Minnesstörningar som börjar som tillfällig glömska kan över åratal utvecklas till djupgående förlust av identitet och självständighet. Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till denna försämring. Mikroskopiska kännetecken inkluderar extracellulära amyloidplack och intracellulära neurofibrillära trassel av tau-protein.

Nervceller i hippocampus och associationsbarken degenererar, vilket stör kretsar som krävs för nytt lärande och senare för språk, spatial orientering och omdöme. Tidiga symtom innebär ofta svårigheter att bilda nya minnen; senare stadier påverkar nästan alla kognitiva domäner och så småningom motorisk funktion.

Ålder är den starkaste riskfaktorn, men genetik, kärlhälsa och livsstil bidrar också. Det finns inget botemedel, men vissa läkemedel bromsar måttligt symtomutvecklingen genom att öka acetylkolin eller rikta in sig på amyloid. Forskning fortsätter för tidigare upptäckt genom biomarkörer och för behandlingar som kan förändra den underliggande patologin.

• Progressiv förlust av minne och kognition
• Markerad av plack och trassel
• Börjar i mediala temporala regioner
• Ingen sjukdomsmodifierande behandling ännu godkänd