Källor delar ibland användbar information som de inte är villiga att bifoga till sina namn. Med bakgrund menas i allmänhet att informationen får publiceras men utan att källan namnges; en beskrivning som ”en högre tjänsteman” kan tillåtas genom överenskommelse.

Exakta definitioner varierar beroende på redaktion och land. Vissa behandlar "i bakgrund" som likvärdigt med "utan tillskrivning"; andra gör finare distinktioner. Den säkra praxisen är att bekräfta de exakta termerna med källan innan man förlitar sig på materialet.

Bakgrundsinformation hjälper reportrar att förstå händelser och verifiera andras berättelser. Överanvändning av namnlösa bakgrundskällor kan försvaga en berättelses trovärdighet, så redaktörer strävar efter officiell bekräftelse när det är möjligt. När bakgrundsinformation används bör källbeskrivningen ge läsarna så mycket sammanhang som överenskommelsen tillåter.

• Information som är användbar utan att ange källan
• Villkoren bör uttryckligen överenskommas i förväg
• Hjälper rapporteringen men minskar transparensen
• Bäst i kombination med en officiell bekräftelse när det är möjligt