Den yttersta huden på den fasta jorden är tunn jämfört med vad som ligger under. Jordskorpan är det stela steniga lagret som bildar kontinenterna och havsbottnarna. Kontinentalskorpan är tjockare och mindre tät, med en genomsnittlig tjocklek på 30–50 km; havsskorpan är tunnare, tätare och vanligtvis 5–10 km tjock.

Sammansättningen skiljer sig också åt. Kontinentalskorpan är i stort sett granitisk och rik på kiseldioxid och aluminium. Oceanisk skorpa är basaltisk och rikare på järn och magnesium. Mohorovičić-diskontinuiteten markerar skorpans bas där seismiska hastigheter ökar in i manteln.

Praktiskt taget all mänsklig aktivitet sker på eller inuti jordskorpan. Den är värd för mineralresurser, akviferer och jordar som samhällen är beroende av. Plattektoniska processer skapar, deformerar och återvinner ständigt bergarter i jordskorpan, vilket gör jordskorpan till en dynamisk snarare än permanent del.

• Jordens yttersta fasta lager
• Tjockare och mindre täta under kontinenterna
• Separerad från manteln av Moho
• Källa till de mest tillgängliga naturresurserna