Insinuation är en indirekt anmärkning eller antydan, vanligtvis nedsättande eller suggestiv, som förmedlar en innebörd utan att ange den direkt. Publiken uppmanas att komplettera antydningen.

Politiska attacker, skvaller och flörtiga skämt använder sig alla av insinuationer. Talaren upprätthåller en viss grad av förnekelse samtidigt som hen planterar den avsedda idén. Framgång beror på publikens förmåga och vilja att dra slutsatsen. När antydan är för subtil misslyckas den; när den är för transparent förlorar den det skyddande skyddet av indirekthet.

Insinuation skiljer sig från öppen anklagelse eller enkel implikation genom sin typiskt negativa eller vågade laddning och genom de sociala manövrer den involverar. I litteraturen kan den karakterisera en talare som slug eller illvillig, eller så kan den skapa ett klimat av misstänksamhet. Juridiska och etiska diskussioner tar ibland upp skadan av insinuation just för att det är svårt att motbevisa en anklagelse som inte uttryckligen har framförts.

En betydelse som förmedlas genom sidledes suggestion snarare än genom direkt uttalande är en insinuation.