Mise-en-scène betyder att placera på scen. Inom film syftar det på arrangemanget av allt synligt inom bildrutan. Det inkluderar scenografi, rekvisita, ljussättning, kostymer, smink, skådespelarna och deras rörelser. Det är filmens visuella värld. Det är vad publiken ser innan en enda klippning görs. Det är regissörens duk.

Mise-en-scène är ett sätt att tänka kring film. Det betonar bildens komposition framför klippningen. En film med en stark mise-en-scène använder bilden för att berätta historien. Den använder färg, textur och utrymme för att skapa mening. Den använder skådespelarnas position för att visa relationer. Den använder rekvisita för att avslöja karaktärer. Den använder ljus för att sätta stämning. Allt i bilden är ett val. Ingenting är en slump.

Konceptet kommer från teatern, där scenen sätts upp och skådespelarna rör sig inom den. I film kan kameran röra sig, men principen är densamma. Regissören arrangerar scenens element för att skapa en specifik effekt. Vissa regissörer är kända för sin noggranna mise-en-scène. Wes Anderson använder symmetriska kompositioner och pastellfärger. Stanley Kubrick använder enpunktsperspektiv och exakt geometri. Alfred Hitchcock använder inramning för att skapa spänning. Var och en har en distinkt visuell stil. Mise-en-scène är det språk de talar.