En film öppnar. En vidvinkelbild visar en stadssilhuett i gryningen. Sedan visar en närbild en man i en lägenhet. Den första bilden är en etablerande bild. Den anger platsen och sammanhanget för en scen. Den berättar för publiken var de befinner sig innan de zoomar in på handlingen. Det är en enkel, funktionell bild, men den är avgörande för tydligheten. Utan den kan publiken känna sig desorienterad.

Etableringsbilder finns i många former. En vidvinkelbild av en byggnad, ett landskap eller en gata. En flygbild. En karta. Ett titelkort. En bild av en skylt. Formen beror på handlingen och stilen. En tidstypisk film kan etablera en plats med en svepande kranbild. En lågbudgetfilm kan använda en enkel vidvinkelbild. En film som vill desorientera publiken kan hoppa över etableringsbilden helt och hållet.

Den etablerande bilden handlar inte bara om geografi. Den handlar om stämning. En grå, regnig stad skapar en ton av melankoli. En ljus, livlig gata skapar energi. Ett mörkt, tomt hus skapar skräck. Den etablerande bilden skapar förväntningar. Den berättar för publiken vilken typ av värld de går in i.

Vissa filmskapare undviker att skapa scener. De placerar publiken mitt i händelsernas centrum och låter dem själva pussla ihop platsen. Detta kan vara effektivt, men det kräver noggrann redigering. Skapandet av scenen är ett verktyg. Liksom alla verktyg bör det användas när det tjänar handlingen.