Stratigrafi är studiet av berg- och jordlager för att fastställa relativ datering. Grundprincipen är enkel: i en ostörd sekvens är lägre lager äldre än lagren ovanför dem. Arkeologer använder detta för att bygga en bosättningssekvens på en plats. Om en keramikstil förekommer i ett lägre lager än en annan stil, är den första äldre. Det resonemang, kallat superpositionslagen, formulerades av Nicolas Steno på 1600-talet.

Verkliga platser är sällan ostörda. Gnagare gräver. Rötter tränger igenom. Översvämningar eroderar. Senare gropar skär in i tidigare lager. Arkeologer registrerar den exakta positionen för varje fynd och ritar sektionsdiagram som visar lagren i profil. De letar också efter intrång, föremål som har flyttat sig från sitt ursprungliga sammanhang. Ett mynt som hittas i ett djupt lager är misstänkt tills motsatsen bevisas. Korsdatering med andra platser och absoluta metoder som radiokol hjälper till att bekräfta sekvenser.

Viktiga principer

• Superposition: de lägre lagren är äldre.
• Ursprunglig horisontalitet: lagren börjar platt.
• Tvärsnitt: en funktion som skär bort en annan är senare.
• Association: objekt i samma lager är ungefär samtida.

Stratigrafi ger arkeologin dess tidsdjup. Utan den skulle artefakter sväva utan sammanhang.