Lera är ett finkornigt naturligt jordmaterial som huvudsakligen består av vattenhaltiga aluminiumfyllosilikater, med partikelstorlekar under 0,002 millimeter. Det bildas genom vittring av fältspatbärande bergarter under långa perioder. Lermineraler inkluderar kaolinit, montmorillonit och illit, alla med olika svällnings- och katjonbytesegenskaper. Inom jordbruket värderas lerjordar för sin höga näringsbindningsförmåga och vattenretention, men kritiseras för dålig dränering, tyngd och tendens att kompakteras. De värms upp långsamt på våren, kan bli vattenfyllda under regniga årstider och spricka under torra. Jordbrukare hanterar lerjordar med organiskt material, gips, djup rivning, upphöjda bäddar och noggrann timing av jordbearbetning för att undvika strukturella skador. Lera används också i keramik, tegelstenar, keramik och som byggmaterial. Dess plasticitet när den är våt och hårdhet när den bränns har gjort den central för den mänskliga civilisationen, från forntida mesopotamiska tavlor till moderna konstruerade foder för dammar och deponier.