Natrium har en elektron i sitt yttersta skal. Klor har sju. Natrium ger sin elektron till klor. De bildar natriumklorid. Elektronerna i det yttersta skalet är valenselektroner, och de avgör hur en atom binder. De är de elektroner som är involverade i kemiska reaktioner. Antalet valenselektroner avgör ett elements grupp i det periodiska systemet och dess kemiska beteende.

Valenselektroner upptar den högsta huvudenerginivån. För huvudgruppselement är antalet valenselektroner lika med gruppnumret för grupperna 1, 2 och 13 till 18, med vissa justeringar. Väte och helium är undantag. Helium har två valenselektroner och tillhör grupp 18. Oktettregeln säger att atomer tenderar att ta emot, förlora eller dela elektroner för att uppnå åtta valenselektroner, konfigurationen av ädelgaserna. Den regeln förklarar mycket av kemisk bindning.

Valenselektroner bestämmer oxidationstillstånd, reaktivitet och bindningsmönster. Metaller förlorar valenselektroner för att bilda katjoner. Icke-metaller tar upp eller delar elektroner för att bilda anjoner eller kovalenta bindningar. Antalet valenselektroner bestämmer också antalet bindningar en atom kan bilda. Kol har fyra valenselektroner och bildar fyra bindningar. Kväve har fem och bildar tre. Syre har sex och bildar två.

Konceptet är enkelt, men det förklarar en hel del. Det periodiska systemet är organiserat kring valenselektronkonfigurationer. Kemisk reaktivitet följer av dem. Valenselektronen är nyckeln till att förstå kemi.