Att vara vän med barn är ett mönster av stressreaktioner som involverar att vårda avkomma och söka social kontakt. Shelley Taylor och kollegor föreslog det som ett komplement till den klassiska kamp-eller-flykt-modellen och noterade att den verkar särskilt framträdande hos kvinnor.

Under hot skyddar och lugnar omtänksamma beteenden avkomman; vänskapsbeteenden bygger och upprätthåller sociala nätverk som ger ömsesidigt försvar och stöd. Oxytocin tros underlätta dessa reaktioner genom att samverka med opioid- och dopaminerga system. Mönstret är inte exklusivt för kvinnor, men könsskillnader i dess prevalens och intensitet har dokumenterats i en rad studier.

Att ta hand om och bli vän hjälper till att förklara varför kvinnor ofta visar starkare affiliativa reaktioner på stress och varför socialt stöd är en särskilt kraftfull buffert för dem. Det utökar repertoaren av erkända stressreaktioner bortom aggression och tillbakadragenhet, och belyser det evolutionära värdet av att ta hand om och bygga allianser under press.

När stress leder till att omhänderta och sträcka ut en hand snarare än att slåss eller fly, uppvisas mönstret av att ta hand om och bli vän.